Ingen titel
Allting blir färglöst så fort han åker för han tar liksom bort det där fula som gör ont.
Och när jag ligger i mitt hörn under hans haka på hans bröst så existerar ingenting annat och ingenting spelar någon roll.
Livet känns ganska alldagligt i vanliga fall (ÄR RÄTT LIKGILTIG)
Men i de stunderna är det så storartat och jag skulle inte vilja dö ; samtidigt som jag skulle kunna dö så för då skulle det vara under lyckorus.
Serotonin
Går på "Stockholms farligaste gata" men kan inte se skymten av farlighet för jag är fylld av regnbågsglitter
och framför mig lyser raketer på decemberhimlen fastän det inte är nyårsafton
Jag vill aldrig säga hejdå till dig för när du går så går jag av och kan inte tänka och kan knappt andas och vill bara se det sippra på armarna
för jag är komplex och neurotisk och du är bara lite vanlig drama queen (en jobbigt lockande sådan)
