kingoffools.blogg.se

jag kan inte formulera längre och därför undviker jag fastän det finns sånt som borde formuleras. men jag får inte tänka en tanke och sen en till och en till utan fokusera på EN. dom andra ska svepa förbi mig på löv. Tydligen. heter det mindfulness. men det funkar inte för mig, ingenting funkar för mig.
förutom Du. du är det enda stadiga i allt tyfonkaos jag drar fram. du behöver bara säga tre bokstäver för att få mig att känna något slags lugn efter stormen: LOF. Lugn och fin.
Förkortningen fungerar bättre att upprepa än att hålla kvar jobbig tanke. Alla får svepa iväg på löv om dom vill så länge jag fokuserar på tre bokstäver. DIG.

måste på något vis förlösas, det är förstoppning av bokstäver
kan inte ens stakas fram som i fem myror är fler än fyra elefanter
kan inte ljudas
V-A-R-Ä-R-N-I-?
kom ut!
ni måste ut om jag så ska spy utan innehåll, bara magsyra och galla
sluta jävlas
era jävlar
djävulsord

vi har hunnit ha fyra katter ihop
två var inte tama och fick åka tillbaka
en dog
vi har hunnit bo på två ställen ihop, nästan tre om man räknar med ditt sunkiga studentrum med svartmögel i fönsterkarmen

du har sett mig gråta så många gånger redan
även fast jag aldrig varit så lycklig som när jag är med dig så är jag ändå fortfarande kvar i något som hjärnan inte kan hjälpa
och jag borde inte gråta när jag är med dig
jag borde inte gråta när jag är med dig

minns inte om 50 mg åkte ned imorse
därför:
illamående magont yrsel stötar svettningar svallningar stickningar rodnad skakningar overklighetskänslor ångest oro nedstämdhet irritation koncentrationssvårigheter förändrad sexlust huvudvärk svaghetskänsla förvirrad trött hjärtklappning tankar på att skada sig själv

PLACEBO
Kanske är alltihop hela min tillvaro och universum PLACEBO
50 mg kanske är placebo? eller hela min existens?

måste ha glömt 50 mg imorse för världen snurrar inte längre kring sin egen axel

vincent van gogh blev galen av absint
andra behöver inte några substanser för att bli
tokiga
vill bli fri från 50 mg en dag
varför egentligen? spelar det någon roll?
                           AMYGDALA
jävla nervsystem du ska väl stimulera dig själv

 

bekräftelsesuktare
Och det räcker inte med liksom lite utan det ska vara dagligen
                                             OTILLRÄCKLIG
PMS

                                             MONSTER MEGAJÄVEL
förlåt för du drabbas
inte bara drabbas; du är Drabbad (!!!)

varför är det så viktigt att lämna ett avtryck?
speciellt när kanske 5% av befolkningen får chansen
Vi vanliga dödliga kommer inte gjutas till statyer i kungsträdgården
inte få en TV-sänd begravning med svenska flaggor på halvstång
är karriär likställt med avtryck?

hamnar alltid i skymundan och i kläm som godissorterna man plockar bara för att, fast dom ändå inte kommer att bli uppätna och blir dom det så är det bara för att, i brist på annat, för att man är så jävla sugen att man inte kan hålla sina giriga fingrar ifrån dom slemmiga äckelbitarna som ger övervikt och extrakronor på vågen. 

du är inte Lucia. inte heller annan martyr.
bär din egen ljuskrona.
min är redan full och stearinet rinner över,
droppar ned i håret och bränns.
ljusångan har fått mig att svimma många gånger.

 

äter fil och flingor för flytande fungerar
löser upp spyklumpen i halsen och fladdermössen
har mördarklor

 

nio år och 50 mg senare

Blommar ingen Johannesört i trädgården
Här är ingen lustgård
inget paradis
kan tugga på det förbjudna äpplet så mycket jag vill
ormen hinner ändå alltid före
stryker sig långsamt mot knävecken och spinner som en katt
Och här finns miljontals Adam och Evor och Adamer!

Ingen Högre Makt kan ta sig an det förutbestämda

 

Se på allt lidande!
Här växer inga lyckopiller på träd

Han frågar vad jag gör och jag svarar att:
Ligger på köksgolvet
Ganska märkligt ställe och han ber mig flytta till soffan och
ifrågasätter vad fan jag gör på golvet
Hamnade bara där
Precis som jag bara brukar hamna
Vad är det som är så konstigt?
Ett köksgolv?

Har inte rispat upp jag lovar!

Jag bara ÄR i det som är
                                                                                       freak

AJ AJ AJ

Vi lägger på och jag lägger mig tillrätta igen
Parketten är det enda som kan ta emot när allt jag rör vid krackelerar

Allting blir färglöst så fort han åker för han tar liksom bort det där fula som gör ont.
Och när jag ligger i mitt hörn under hans haka på hans bröst så existerar ingenting annat och ingenting spelar någon roll.
Livet känns ganska alldagligt i vanliga fall (ÄR RÄTT LIKGILTIG)
Men i de stunderna är det så storartat och jag skulle inte vilja dö ; samtidigt som jag skulle kunna dö så för då skulle det vara under lyckorus.

 

Går på "Stockholms farligaste gata" men kan inte se skymten av farlighet för jag är fylld av regnbågsglitter
och framför mig lyser raketer på decemberhimlen fastän det inte är nyårsafton
Jag vill aldrig säga hejdå till dig för när du går så går jag av och kan inte tänka och kan knappt andas och vill bara se det sippra på armarna
för jag är komplex och neurotisk och du är bara lite vanlig drama queen (en jobbigt lockande sådan)

 

Även fast jag har det jag alltid velat ha så kommer bakslag komma och det kom precis för så är det att vara grubblare ältare tänkare gnällare funderare självömkare tjatare pessimist etc.

Jag åker över barndomens åkrar.
Springer över barndomens fält.
En liten bit finns alltid kvar.
Någonting fattas mig.
Rallarrosorna ler sneda leenden, vädjar om att bli omhändertagna.
Hjärtat slår i takt med finsk nationalsång,
hindras av hjärnan byggd på svenska värderingar.

Står sen på ett torg i natten så där lagom berusad och försöker skaka av mig den människan Den som ger upphov till ångest.
Lämnar denna någon - ensam.
Och även fast det kunde inneburit hur många privilegier som helst så finns där bara en tanke:
Hör inte hemma här.
(sluta låtsats nu)

Står sedan någonstans, någon gång
på mitten av en tröskad äng (som bortglömd bokstav i det finska alfabetet)
Myggbiten Sönderäten Slukad
Och det som finns kvar är rött och kliar För vill inte tillbaka till det som bokstaveras verklighet, för i tillståndet påhitt finns utrymme för drömmar och fantasier om vad som skulle kunna vara den bättre verkligheten

Vaknar upp ur dvalan till kyrkklockors slag I en annan stad (den soligaste staden)
Slår mig ned på samma torg som tidigare
denna gång i ensamhet och dagsljus
Blickar ut över det okända vakuumet och inser att:
lite av både och Lite så där lagom Lagom är bäst Som vi säger här hemma
Jag är B:et i det finska alfabetet