Bakslag
Även fast jag har det jag alltid velat ha så kommer bakslag komma och det kom precis för så är det att vara grubblare ältare tänkare gnällare funderare självömkare tjatare pessimist etc.
Som bortglömd bokstav
Jag åker över barndomens åkrar.
Springer över barndomens fält.
En liten bit finns alltid kvar.
Någonting fattas mig.
Rallarrosorna ler sneda leenden, vädjar om att bli omhändertagna.
Hjärtat slår i takt med finsk nationalsång,
hindras av hjärnan byggd på svenska värderingar.
Står sen på ett torg i natten så där lagom berusad och försöker skaka av mig den människan Den som ger upphov till ångest.
Lämnar denna någon - ensam.
Och även fast det kunde inneburit hur många privilegier som helst så finns där bara en tanke:
Hör inte hemma här.
(sluta låtsats nu)
Står sedan någonstans, någon gång
på mitten av en tröskad äng (som bortglömd bokstav i det finska alfabetet)
Myggbiten Sönderäten Slukad
Och det som finns kvar är rött och kliar För vill inte tillbaka till det som bokstaveras verklighet, för i tillståndet påhitt finns utrymme för drömmar och fantasier om vad som skulle kunna vara den bättre verkligheten
Vaknar upp ur dvalan till kyrkklockors slag I en annan stad (den soligaste staden)
Slår mig ned på samma torg som tidigare
denna gång i ensamhet och dagsljus
Blickar ut över det okända vakuumet och inser att:
lite av både och Lite så där lagom Lagom är bäst Som vi säger här hemma
Jag är B:et i det finska alfabetet
Surrealistiskt
Som min motpol och du vet det och du är aningen trögfattad ändå
Men ändå är du den som är den precis så som allting ska vara
Vi delar allting och sen förändras saker men det är så livet är min vän hallå vi blir ju äldre
och jag fann kärleken och den kommer också komma till dig
jag lovar
Bli inte rädd att jag ska lämna för jag är inte på väg
Spenderar
Vi spenderar mer pengar än vad vi har att göra av med eller vi och vi
Jag
För om jag inte andas imorgon så fick jag i alla fall en jävligt fin tröja
