Para ord


Det kommer alltid vara så. Kommer aldrig kunna bli helt fri.
Det kommer alltid finnas en strävan. Men framför allt en längtan.
Det kommer alltid kännas som om tusen saker går sönder. Oförklarligt.
Det kommer alltid finnas en undran och en känsla av orättvisa.
Vad är det som gör att det som för alla verkar så enkelt ändå blir så svårt?
Känns som om organen fräts sönder inifrån och huvudet domnar.
Känns som om något rycker och sliter. Vill slita loss och f-ö-r-s-t-ö-r-a.
Det var aldrig meningen. Var aldrig skapt för det här. Valde det aldrig.
Anteeksi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0