Studenttal till Erika
När min bästa kompis Erika tog studenten förra året höll jag följande tal. På slutet la jag till någonting (som inte hörde till manus) om att vi skulle skåla.
Erika och jag har känt varandra sen vi föddes och man skulle kunna säga att vi inte hade så mycket val, eftersom våra familjer var vänner redan innan. Och tur var väl det, för jag har svårt att föreställa mig hur det hade varit om jag inte hade haft Erika fem hus bort.
Erika har alltid haft en förmåga att överdriva, eller helt enkelt förvrida sanningen en aning. Ibland har det lett till stora bråk oss i mellan, jag menar, hade du verkligen en hunduppfödning hemma och hur kunde jag i så fall ha missat den? Hade du verkligen en likadan docka som mig i garderoben som du bara inte ville visa för någon?
Erika har alltid haft en förmåga att överdriva, eller helt enkelt förvrida sanningen en aning. Ibland har det lett till stora bråk oss i mellan, jag menar, hade du verkligen en hunduppfödning hemma och hur kunde jag i så fall ha missat den? Hade du verkligen en likadan docka som mig i garderoben som du bara inte ville visa för någon?
Men den förmågan har också varit väldigt användbar som till exempel en gång när jag och Erika gick omkring i området utklädda till killar under identiteterna Chrille och Fredde. Eftersom jag alltid varit en dålig lögnare fick Erika sköta det mesta av snacket.
Erika är en sån vän som alla borde ha, en glädjespridare och hon får människor i sin omgivning att må bra. Hon har som vi säger i Sverge, ett jävlar annamma, hon låter sig inte bli trampad på och står alltid upp för sig själv. Om det är någonting Erika har lärt mig, förutom att dricka kaffe, så är det också att säga ifrån.
Erika är en sån vän som alla borde ha, en glädjespridare och hon får människor i sin omgivning att må bra. Hon har som vi säger i Sverge, ett jävlar annamma, hon låter sig inte bli trampad på och står alltid upp för sig själv. Om det är någonting Erika har lärt mig, förutom att dricka kaffe, så är det också att säga ifrån.
Idag tar du studenten, och jag är så himla stolt!
Kommentarer
Trackback
