Yes man

 
Vi pratar Nyårslöften och sånt. Alla ska bli ja-sägare och eftersträva nuet.
Jag sitter vaken om nätterna.
Skriver.
Och: Vad göra?
Vad plugga?
Vad jobba?
Var flytta?

Alltid varit kärlekshatare.
Mått illa av gulli-gullande par.
Självständig och oberoende.
Nästintill kylig.
Avfärdat snack om potentiella personer.
Och definitivt inte ens längtat efter tvåsamhet.
Aldrig trott på den filosofin,
varför följa norm och regel.

Men plötsligt kommer jag på mig själv:
Bölandes framför kärleksfilm (har aldrig varit blödig)
Trånande
Och så vidare
Och det här med att vänja sig vid bekräftelse är livsfarligt

Ni vet när man bara vill drunkna i någons ögon. Typ så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0