kingoffools.blogg.se

En gång var vi bekymmerslösa
Problemfria
Vi hoppade studsmatta tills solen gick ner
Vi sjöng tills vi tappade andan
Men vi visste inte då att det var ett ögonblick som aldrig skulle komma tillbaka
Vad som var har varit
Vad som var kommer aldrig igen
En gång var vi bekymmersfulla
Problemöversvämmade
Vi föll bak i snön
Låg på rygg och tittade på den klarblå iskalla himlen
Och jag sa till dig att det var ett sådant där ögonblick igen
Men du tyckte att jag var sentimental och jobbig som behövde etikettera stunder
Varför inte bara vara?
Jag cyklade till dig i regnet en gång
Du satt bortvänd
Jag sträckte försiktigt fram ett kort
Jag cyklade hem i regnet
Lät det blandas med tårarna
En gång ringde jag dig och du sa att om det inte går vägen nu så kanske det bara finns en utväg
”Vaddå?”, frågade jag
Förstod inte, förstod aldrig, förstod ingenting
”Döden”, svarade du
Kanske är det just den dialogen som gör att jag vill etikettera och märka ut varje oförglömlig stund