Han och jag
Får höra alla dom där orden som aldrig uttalats. Vill egentligen säga men har inga ord. Febersvettig och allmänt blottad men accepterad ändå. Det borde inte hända mig men Det händer. Kanske. Snurrig och fladdrande.
I en rosa fluffig äckelbubbla som är så slemmigt söt. Fast på ett bra sätt. Självklart. Stod iklädd din för stora tröja och dina för breda byxor som stängts hårt med skärp och jag var osminkad nyduschad rödsprängd och inte glamourös men du sa dom rätta orden:
Jag ser väl inte vad du har på dig, jag ser ju dig.
Och jag vill ha din närhet tjugofyra timmar om dygnet alla årets 365 dagar även när du retas jävlas även när du säger att du är så galet ful.
Även om ditt skägg är för långt och du säger att dom säger att det ser ut som könshår, till och med då vill jag ha dig.
Har aldrig varit kär förut men det har du och jag undrar över skillnaden för du säger att du aldrig känt som du känner nu; att Vi blev ett Vi fastän du avskräckte med för fina ord och dikter. Fastän jag avskräcker med cynism och 40 mg.
Du och Jag är ganska jävla bra.
