Imperfektioner

 
Hur kommer det sig att ett behov som tidigare aldrig existerade -
som inte fanns med i världsbilden, 
som inte var inkluderat i hur jag ville leva, 
Nu blivit det som räknas 
Det som eftersträvas 
Som vill uppnås och finnas 

Man vill bara bli lite älskad,
lite omtyckt och sådär 

Någon som vill ta sig an att memorera varje skråma, varje prick
Varje imperfektion.

 

Jag och min syssling

 
Jag kan springa utan att förflyttas och stanna utan att stoppas 
Minns du när vi letade efter skatten vid regnbågens slut?
Vi cyklade så gruset knastrade och lämnade hjulspår i sanden
Tills vi insåg att slutet inte går att finna; inte heller skatten
Den är en myt eller illusion - för abstrakt för att vara verklig 
Verklighet
Men i våra fantasifulla kroppar existerade den 
Och vi satt i det höga gräset och åt godis direkt ur skattkistan 
Solen speglades i iris och lämnade utrymme för framtiden
Ingenting kunde stoppa oss 

Gamla ord ur diktsamling

 

Till lunch serveras hjärna
En dallrig geggig kletig sådan
ÄT UPP!
Vad blir det till mellanmål?
Hjärna
Vad blir det till efterrätt?
Hjärna
Vad blir det till middag?
Hjärna
Nyckelbenen sticker fram
Revbenen skymtas under tröjan
Armbanden ramlar av handlederna
Hjärnan är ju god!
Den smakar olika varje dag
Exotiskt kryddad
Ibland lite för lite salt
Med fingrarna i halsen över det vita porslinet
Ryggraden syns för den som lurar bakom
Ljudet får hjärnan att vrida sig i frustration
Tänderna kommer att gulna
Andedräkten kommer att surna
Svavel
Magsyra
(akta dig, det fräter!)
Brylépudding kanske hade smakat bättre
Smaklig måltid


Käftsmäll

 
Pessimisten väntar på bakslag 
Optimisten är lyckligare än någonsin
Pessimisten tänker tvångsmässigt på otur
Optimisten gläjds över årstiden 
Pessimisten har betingat den med aptitlöshet
Optimisten trivs i sig själv och med omgivningen (är tillfreds)
Pessimisten slår optimisten på käften

The blind leading the blind

 
The blind leading the blind 

Ser inget hör inget känner inget vet inget kan inget tror inget hoppas inget måste inget vill inget

tycker inget lyckas inget gillar inget fattar inget menar inget delar inget önskar inget 

Består av toppar och dalar och en massa luft däremellan
Orättvisa 
Valde aldrig 


Tillit


Ibland är det svårt att skilja på privat och personligt
Integritet och öppenhet
Ibland syns ingen tydlig gräns och ibland är människor svårtolkade
Om auran är likgiltig slinker det händelsevis bara ur
Som en hal kakelplatta
Om motfråga ställs överlistas sinnet
Tror att det är av ren välvilja och omtanke när det handlar om nyfikenhet
Människan är vetgirig
Står plötsligt där med hela innehållet i din hand
Och ord som inte går att plocka tillbaka

Meningen med livet

 
Funderar på mening och meningsfullhet
Meningen med livet och meningen med allt
Meningen är väl att fylla livet med det som är meningsfullt för en själv?
Sen om det tycks meningsfullt för omvärlden eller inte är av ingen betydelse
För vem är någon annan att döma - vem är någon annan att styra,
över en annan individ?
Över någon annans beslut?
Över någon annans ifyllnad av mening?
Meningen är att det inte finns någon mening
Inte från början
Under tiden plockar man in små bitar och små stoft av hur man vill att allt ska te sig
Och sen blir det bara så
Meningsfullt

Ludd

 
Vet inte om det är det verkliga som svider och som saknas
Eller om det är illusionen och fantasin
Eftersom det tydligen bara var så hela tiden
Så kan det inte vara det som bokstaveras ä-k-t-a som skaver
Nej
 
Försöker ständigt diagnostisera människor och mig själv
Som för att hitta svar på luddiga frågor
Och även om en diagnos skulle förenkla så vet jag att den inte finns där

Har alltid trott att jag saknar det som alla andra har
alla egenskaper som dom andra besitter
Tills insikten nu slagit mig
Att alla brottas
Och jag skulle ändå inte vilja byta ut mig själv om jag hade fått göra det

Livet


Vi ska dansa på solkatter och springa över ängar 
Vi ska bli berusade i intet 
Vi ska leva som om morgondagen inte existerar 
Och vi ska förstöra alla våra organ
Vi ska aldrig agera mot vår vilja 
Vi ska göra allt det vi alltid velat, men aldrig trodde vi kunde 
Vi ska älska och hata - gilla och ogilla 
Skillnaden är hårfin
Vi ska spatsera i natten 
Balansera på fiskelina 
Gränsen mellan liv och död ska vara skör som glas

Värdelös


Öppna aldrig garden och lyft aldrig på spärren
Agera spärrvakt och håll ordning
Tro aldrig - låt cynismen gro
Hoppas inte om du inte hoppas på realistiskt mål
Men snälla lilla du, det förstår väl vem som helst
Att ingen någonsin skulle prioritera dig framför annat

Om vi var på en plats med inga andra


Om hela livet vore ett påhitt och vi vore uppfinningar
Om vi vore pjäser på en spelplan eller figurer i ett leksakshus
Fjärrstyrda
Radiostyrda
Som undantag inte känslostyrda eller impulsstyrda
Om dröm vore verklighet och verklighet vore dröm
Om vi vore marionetter på sköra fiskelinor
Det materiella vore av ingen betydelse


Ett liv mot ett liv

 
Är det inte orättvist så säg -
att så många livslustande livsglädjande livstörstande livsbejakande inte får trampa vidare här
Att livet bara slits ifrån dem, rakt framför näsan
ÄR DET INTE ORÄTTVIST SÅ SÄG
Och här går vi runt och klagar på feber och frossa och ågren och kärleksbekymmer som tynger
Men vi lever ju åtminstone!
VI HAR HÄLSAN I BEHÅLL
Är det inte orättvist så säg
Att somliga går omkring och inte njuter ordentligt; att det negativa töcknet hindrar känslor från att sippra och spira
Att otacksamheten till livet är enorm hos vissa (nämner inga namn inga namn nämnda)
Är det inte orättvist så säg - att det inte går att byta
Ett liv mot ett liv

Tänk om du var jag och jag var du


Om jag en vacker dag blir fullt normal eller åtminstone så normal man förväntas vara
I en värld där normal inte existerar
Så är jag rädd att orden ska försvinna
Att allting ska bli blankt som om livet vore en dröm
Att förmågan att formulera meningar ska gå förlorad
Om jag en dag mår fullt bra eller blir fullt nöjd med tillvaron –
Vad ska jag skriva om då?

Orättvist

 
Jag är en sån man enkelt skuldbelägger
En sån man kräver massor utav
En sån man pressar och utnyttjar
Eller bara begär begär begär
Varför blir jag så enkelt dömd när ingen annan blir?

Tvåsamhet Ensamhet


Vänj dig aldrig vid bekräftelse – du blir så lätt beroende
Det som förut räckte räcker inte längre
Att bekräfta sig själv och vara nöjd i det
La aldrig energi på andras åsikter och prioriterade vänskap och ensamhet före kärlek
Men precis som alla andra ska du också bli en strävare längtare drömmare väntare
Efter tvåsamhet och ”lycklig-i-alla-sina-dagar”
Det som förut smakade sliskigt sött på din tunga; som fick dig att kvälja och vrida dig i äckel
Är nu snarare det som räknas
Som du vill åt
För du blev precis som dom

Tro aldrig

 
En empatislav och sympatitjänare lurades att tro att dåligt samvete är den värsta smärtan
Att såra andra; Att lämna
Och därför - vara andra till lags
Men bakom fasaden finns en annan rädsla och en annan uppfattning
Om att själv bli sårad
Att lämnas ensam åt ingen, ingenting
Att inte accepteras så som man är
För varför skulle någon - någonsin, frivilligt kunna välja att kretsa kring en sån
Släpp därför inte in utan stålsätt dig
Tryck på cynismen - ut i cyberrymden - där ingen kan höra dig ropa

Anledning

 
I hjärnan finns en substans
Substansen heter serotonin och framkallar glädje eller lycka och bör finnas i lagom mängd
Men någonting gick snett för en liten blond flicka
Och det finns ingen eller inget att beskylla
Det är inte på något vis någons fel
Hon fick så mycket kärlek nästan mer än vad behövdes
Och ändå ville inte dumhjärnan uppfatta och utsöndra
Hon levde inte i misär; alltså inte en enda tragisk historia att återberätta
Skulle inte kunna smila mot en kamera ett par år senare och övertyga omvärlden om att allting vänder
Anledning: Det finns ingen anledning
Och det är just precis det, som är ANLEDNINGEN

Om att skapa problem

 
Hade inte räknat med att få frågan
Även om jag blivit tillsagd att det innebär att lägga sig till med ytterligare problem
Överrumplad och tagen på bar gärning
Och jag vill inte veta vad ni tänker
Vad som försiggår
Vad som snurrar
Vad som viskas
Så lätt att se allt svart på vitt men svårare att f-ö-r-s-t-å
För det verkar säkert intelligensbefriat

Svammel

 
Tuggar smaklöst tuggummi som är köpt i melankolins hemland
Med ena foten i helvetet och andra i himlen
Endast små små atomer står stadigt på jorden
Saknar tyngdkraft men framförallt dragningskraft
Finns alltid något eller någon som stöts bort
Eller löses upp

Dubbelmoral

 
Så lätt att se logiken för man är ju inte helt bakom flötet
Men trots det så är det svårt att vara rationell när känslor är starkare än tankar
Du sa att det är jobbigt att tänka på en sak hela tiden
Och jag vet exakt hur det känns fast ändå inte
För jag har inte varit i din situation
MEN JAG HAR EN HJÄRNA SOM ALDRIG HÅLLER TYST
Jag har också gått och lagt mig med smärtan som tjuter och skriker
Jag har också dragit med ångesten in i drömmarna
Jag har också vaknat upp i min egen kallsvett
Därför kommer jag alltid förstå
Aldrig ta någonting för givet
Och också alltid vara vaksam
Svårt att släppa på spärrar och låta andra kliva över tröskeln
Med risk för att på något sätt bli avslöjad
Vad finns där att dölja?
Ingenting men ändå massor
Det hela är ganska motsägelsefullt precis som människor är
Man säger en sak och agerar på ett annat

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0