Rester


Du ser din gamla barndomscrush och tänker på hur tider förändras.
Hur vi förändras.
Man undrar hur du presenteras och framstår
Finns ju ingenting att säga, nej –
för du är likadan som då men ändå så totalt annorlunda.

Är fortfarande ingen,
men du vet nu vad du vill och
ungefär vart du står.

Han fick dig att tappa matlusten i två veckor i då som var då.
Men det skulle uppfattas irrelevant att nämna.

För du var ingen då,
lite som resterna som blir över när det goda valts ut med stor omsorg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0