Ingen titel
Allting blir färglöst så fort han åker för han tar liksom bort det där fula som gör ont.
Och när jag ligger i mitt hörn under hans haka på hans bröst så existerar ingenting annat och ingenting spelar någon roll.
Livet känns ganska alldagligt i vanliga fall (ÄR RÄTT LIKGILTIG)
Men i de stunderna är det så storartat och jag skulle inte vilja dö ; samtidigt som jag skulle kunna dö så för då skulle det vara under lyckorus.
Kommentarer
Trackback
