Han och jag


Får höra alla dom där orden som aldrig uttalats. Vill egentligen säga men har inga ord. Febersvettig och allmänt blottad men accepterad ändå. Det borde inte hända mig men Det händer. Kanske. Snurrig och fladdrande.

I en rosa fluffig äckelbubbla som är så slemmigt söt. Fast på ett bra sätt. Självklart. Stod iklädd din för stora tröja och dina för breda byxor som stängts hårt med skärp och jag var osminkad nyduschad rödsprängd och inte glamourös men du sa dom rätta orden:
Jag ser väl inte vad du har på dig, jag ser ju dig.
Och jag vill ha din närhet tjugofyra timmar om dygnet alla årets 365 dagar även när du retas jävlas även när du säger att du är så galet ful.
Även om ditt skägg är för långt och du säger att dom säger att det ser ut som könshår, till och med då vill jag ha dig.

Har aldrig varit kär förut men det har du och jag undrar över skillnaden för du säger att du aldrig känt som du känner nu; att Vi blev ett Vi fastän du avskräckte med för fina ord och dikter. Fastän jag avskräcker med cynism och 40 mg.

Du och Jag är ganska jävla bra.

Tragisk

 
Du är ganska så jävla tragisk
Men du försöker bara fly verkligheten 
för någon minut
För i tillståndet påhitt finns utrymme för lugn

Något annat


Allt som inte är något kan bli något
Och allt som inte kan bli något är ingenting

Allt som är ingenting har kanske varit någonting

Någon gång – någonstans
En annan gång en annan tid en annan plats
En annan karaktär och en annan miljö

En annan huvudperson med andra repliker
Andra gester
Andra miner

Andra tankar Andra känslor Andra ord

Ovissheten


Ogillar ovisshet och katt- och råttlekar
det lämnar alldeles för mycket utrymme för analys
och en pytteanalys blir lätt enorm för en grubblare
Om vi lägger korten på bordet kanske vi råkar spela med fel kort
så många gånger jag lagt en joker
Förvandlats till narr och åtlöje

Man verkar mer intressant på utsidan – alltid till en början
(!!!)
Men allt eftersom ska intresset svalna
Hoppar ner i isvak
Ruskar Huttrar Fryser Skakar Frustar Muttrar Skallrar Darrar

Här finns för många brister

Rester


Du ser din gamla barndomscrush och tänker på hur tider förändras.
Hur vi förändras.
Man undrar hur du presenteras och framstår
Finns ju ingenting att säga, nej –
för du är likadan som då men ändå så totalt annorlunda.

Är fortfarande ingen,
men du vet nu vad du vill och
ungefär vart du står.

Han fick dig att tappa matlusten i två veckor i då som var då.
Men det skulle uppfattas irrelevant att nämna.

För du var ingen då,
lite som resterna som blir över när det goda valts ut med stor omsorg

Bull to the shit

 
 
Ingenting är självklart för självklarhet är ett ostadigt begrepp
lite som ”normal”
som inte är legitimt
för vem fan är normal?

                                                                           Inte du

                                HAHAHAHAH



                                                            Glöm inte bort att du är avvikande
                                                            Glöm inte bort att du är udda
                                                            Glöm inte bort att du är unik
                                                                              som varje individ





Bull to the shit

Vita lögner

 
Definitionen av "länge sedan", "förut" och "gammalt" kan ju variera
Därför var det bara en vit lögn
Alltså helt Duglig
Godtagbar Hyfsad Rimlig Acceptabel Dräglig Okej Gångbar
Men dig lurar ingen!
Tydligen
Men ibland är lögnen bättre än sanningen
Eftersom lögnen kan såra och uppröra

Insida Utsida

 
Man har svårt att tro även om man blir överöst av komplimanger 
vill hitta på riktigt 
kravlöst och så
 

Den eller det

 
Den finns där så lättillgänglig hela tiden
Lurpassar
Som ågren
Ligger där och hånler
Väntar på tillfälle att få slå tillbaka
Tala om för dig att: du är m-i-s-s-l-y-c-k-a-d
Talar om vad du inte förtjänar
Talar om vilka prioriteringar som bör göras
Så löjligt lättillgänglig och med en dragningskraft starkare än jordens gravitation
Den viskar till dig att du aldrig kommer att bli någonting
Den vill dig inte väl
Den önskar dig världens all olycka och hjälper gärna till med
Att rensa i det som inte borde rensas

Till Erika

 
Om jag kunde ge dig något skulle jag ge dig allt det fina
Om jag kunde hålla dig borta från allt som gör ont

jag kan vara din mur och din rustning
jag kan vara din ryggsäck att fylla med skit 
jag kan vara din tankeverksamhet när du inte vill fatta beslut

För du är den som är DEN
som alltid finns till hands
alltid sprider glädje
alltid minimerar mina problem
 
alltid svarar i telefonen
alltid är tillgänglig
och håller i mig när det blåser så förjävligt

Du är den som befriar från onödig moral
den som tar allting med en klackspark
Den man saknar efter en dag

Om jag kunde ge dig allt det fina
Skulle jag ge dig precis allt
 

Min resa

 
Resan tog ungefär ett år 
365 dagar 
Att gå från noll till hundra 
Att börja se det fina i det fula 
Och allt det vackra i det som är fint
Det tog ungefär ett år att inse att avvikande kan vara bra 
men inte heller nödvändigtvis måste vara avvikande 
Att det som alla andra kan
kan du också
Om du bara vill och vågar 
SÅ KAN DU
Resan har inte bara förändrat det inre synsättet utan också gett en helt ny utstrålning
En annan karisma och ett annat humör
Resan har gjort att det finns en öppning för omvärlden 
Där omvärlden får knacka på och ibland -
stiga på 
Resan gjorde att man blev en roligare människa
Lite mer en sån som man ville vara 
Som man aldrig trodde att man skulle kunna bli
Som möjliggjorde nya upplevelser och intryck

Bästa året i mitt liv


Gamla ord II


Man skedar utmattad och vänder sig om
för att snart inse att man skedar med sig själv
man skedar med sin egen utmattning
och man skedar med desperationen
man söker i inbyggda kontaktlistor efter potentiella skedare
man dansar i natten och påminns om att:
inta aldrig föda i berusat tillstånd med potentiell skedare
avtändande
avskräckande
berätta aldrig om dina framtidsplaner för potentiell skedare

– med risk för att bli nedvärderad (som kvinnor med orakade ben)



Gamla ord


man tror att man ska bli kvitt det men man blir det aldrig
HELVETE
så man dricker lite för mycket i hopp om att slippa promillens konsekvens
fast egentligen är det ju då man inte undgår,
den som orsakar textmeddelanden i versaler till oskyldiga - dagen därpå
det finns inget osynligt alibi eller trovärdigt skydd
dagen därpå spenderas i tårfyllda tofflor och ångestkryddad badrock
lite stoft här - lite stoft där
(plockar upp lite och stänker på dig)
man, som i man, som i saker man säger och gör -
fungerar inte ihop med berusningsmedel av någon form
månaden är nu vit av snö.

Ågren

 
Du kan försöka fly för ditt liv men du kommer aldrig undan
Den
Som glufsar nafsar
är dig i hälarna
Du kan försöka undkomma och undgå men du kommer aldrig undan
Den
Som gör en nattlig visit men oftast på morgonen
Som sliter upp dig inifrån
Som äter upp dig utifrån
Den som värker så förjävligt
Du kan försöka leva som du ville leva
men du får räkna med bakslag
För det kommer alltid komma stunder
När det aldrig kommer bli riktigt bra
Riktigt så bra som det hade kunnat bli
Om du vore någon annan
 

Frågor

 
Att blotta sig innebär att göra sig sårbar
och att placera alla brister framför ögonen på
är med risk för att avskräcka

Även om man säger en sak så låter det lätt så fel
Tolkningsbart och feltolkningsbart
Såklart

Men varför skulle någon - någonsin, vilja veta?

Du skulle inte vilja känna mig

 
Om du skulle känna mig skulle du ångra att du lärt känna mig för du hade inte velat bli indragen i vad som är
mig jag mig jag mig jag
Om du skulle lära känna mig skulle du ångra dig och dra dig ur innan du blivit alltför indragen för ditt eget bästa i vad som är MIG JAG MIG JAG
För här finns så mycket skit
Kom och hämta!
Det finns så det räcker och blir över till dig också
Det finns för att livnära ett helt land;
en hel kontinent
eller en hel värld

Om du skulle känna mig skulle du inte vilja
inte på riktigt
inte bitarna som kommer smygandes allt eftersom

Du skulle vända dig om
Springa iväg
Fly för ditt liv

Svammel

 
Ditt konservativa sinne skulle aldrig haft det på tanke eller på tal
Att göra sådant som jag gör och prövar
Mitt nytänkande minne skulle inte orka
Inte orka det lass du har dragit

Pessimisten är förberedd på olycka 
befinner sig i stormens öga
Ständigt på vakt, väntar på lur bakom grantopp
För att varje vecka slås av infallet: Du kanske inte hör hemma här!

Man sliter ur sitt hjärta och placerar det i annans hand
Och man tar tillbaka det
Lite brustet, lite slamsat och så där
 
Man kommer aldrig att ge tillbaka det
 

Dilemman

 
Den värsta känslan är nog
att känna sig lurad och tillintetgjord
Förnedrad
Inte själva GREJEN
inte det att det aldrig blev
Så som det kanske kunnat bli
Utan snararare den du utgav dig för att vara
Men när det kommer till kritan är det ganska uppenbart
Vem som helst kan se och höra
Känna av känsloläge (naiv)

Både du och jag blev såna
Såna man enkelt trampar över
inte märker inte alls
Något
Du har kört så många mil
Och jag har lyssnat så många minuter
Du har spenderat så mycket pengar på
Och jag har proppat ryggsäcken full av andras skit
Dina Dilemman Dom Drevs DIT

Om vi kunde skulle vi

Resan

 
"Men du, fatta vad coolt, du har ju uppfyllt hela din lista med mål!!!"
Och ändå går det aldrig att nå känslan av att vara tillfreds
Med sig själv och med tillvaron
Man vill ju bara bli lite älskad och bekräftad
Borde gå rakryggad med störig blick inte möta andras frågande ögon
istället sitter man där och ältar ältar ältar
Ute är det varmt och snart är veckan inne den veckan som var den värsta värsta värsta i ditt liv
MINNS DU DEN?
Minns du hur du stirrade i väggen?
Minns du hur du tog dina släpande fötter till mataffären i jakt på filmjölk?
Det enda som går ner när årstiden betingats med aptitlöshet och oro
Men att 40 mg kunde göra så mycket
Vara så totalt livsförändrande
Men det kommer aldrig gå att förklara
För det hade varit enklare att beskriva en förkylning eller en
migrän
Men hur förklarar man för nån när det känns som man går sönder
inuti?

Mitt hjärtas land

 
Jag åker över barndomens åkrar
Springer över barndomens fält
En liten bit finns alltid kvar.
Någonting fattas mig.
Rallarrosorna les sneda leenden, vädjar om att bli omhändertagna.
Hjärtat slår i takt med finsk nationalsång,
hindras av hjärnan byggd på svenska värderingar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0